Läste precis det här, och jag måste säga att jag känner igen mig. Färre barn och inget hus men förlamande trötthet. Att välja att bli ensamstående mamma, en ensam graviditet, bebistid på egen hand, nu när hen är 3,5 år så är problemen och glädjen annorlunda. Jag har utbildat mig och fått vik, det tar slut i november men jag har blivit lovad förlängning. Men jag är trött. Allt är en konstant. En rak linje. Vakna-lämna-jobba-hämta-somna. Eat-sleep-work-repeat. Det är lite läskigt att vakna upp på lördagsmorgonen och inte känna glädje. Vi akvtiverar oss och jag försöker ta i från tårna för den här fantastiska personen som jag har förmånen att ha mitt i livet, men tröttheten är konstant. Här sitter jag mitt i en rörig, smutsig lägenhet, med ett berg av tvätt och ett berg av disk. Barnet är med min mamma på kolonin och gräver.
I eftermiddag ska vi knata ner på stan, tända ett ljus i domkyrkan för alla de som omkom på Östersjön för 20 år sen. Att ha havet intill den här dagen är mäktigt och jobbigt. Jag älskar havet men jag kan förstå att man kan hata det med. Jag hyser otrolig respekt för det.
365 eko 
Hear hear! Och jag beundrar verkligen dig som är själv, jag har ju en partner att dela hemjobbet med.
Ja ibland känner man för attklona sig. Vi har ju lite små trix i vardagen, jag och en annan ensamstående mamma brukar turas om att laga middag en gång i veckan, och B har ju en jättebra mormor som hjälper till. Men ibland vore det så skönt att kunna glida ner till lekplatsen och glida upp igen till ett renstädat hem. Eller när man har ringt runt till alla man känner en söndag men ingen har tid att umgås, så enkelt att bara ha en permanent kompis hemma liksom. DET saknar jag.
Att dra sig själv upp i håret är aldrig lätt, men ibland måste man bara göra just det. En lottovinst hade klart underlättat men tyvärr är livet sällan så enkelt….vi har mer gemensamt än man kan tro. Livet är inget för amatörer som en klok sa en gång.
Kämpa, försök hitta ljusglimtarna för de finns, skratta tills det kommer naturligt.
Jag hoppas verkligen att du hittar glädjen den är hemsk att tappa bort.
Kram
haha jag vann 30×2 på triss häromdan, hur visste du det?! Ja tillslut får man ju huvudet upp igen. Kram!
Kram! Jag har inget vettigt att komma med. Jag lever ju verkligen glassarliv just nu, med föräldraledig make samtidigt som jag pluggar hemifrån. Jag fasar för vardagen när vi ska jobba heltid båda två.
Jaaa du det är ingen höjdare. JAg förstår hur man hamnar i den där kvinnofällan och jobbar halvtid, kanske ni gör båda två istället sen. Men nu har jag två triss att skrapa så vem vet… =) Kram!
Åh det är tufft med barn. Jag tycker du var grymt modig att skaffa barn själv.