84: Krydda eftertänksamt

Jag har egentligen inte alls lust att blogga om något eko efter de här dagarnas uppblåsta debatt om att alla måste minsann “prioritera”. Känner här och nu för att upprepa att alla kan inte prioritera att köpa allt ekologiskt, och att jag är irriterad över att det läggs stort ansvar på individen. Det borde lagstiftas och regleras för ett mer hållbart ätande helt enkelt. De som inte har råd ska inte heller känna skuld att de inte kan “rädda världen”.

Men nu går vi vidare, alla mina punkter är ju sånt jag listar för mig själv. Här kommer nummer 83.

Jag glömmer aldrig en aha-upplevelse jag hade 1999 i Sylhet i Bangladesh. Vi var på besök hos en bonde som hade mängder med olika grönsaker och frukter, det var bl.a. första gången jag såg hur ananas växte. Jag var 20 år och ba va? Vad är det där för bär på träden? Jo bonden odlade även en form av peppar. En snabb koll på wikipedia och jag läser att det finns 5 olika släkten peppar och över 3000 olika sorter. Lite senare under min vistelse i Bangladesh råkade jag också på en bonde som odlade ingefära. De låg i enorma högar och torkade i solen. Jag brukar tänka på det när jag plockar en rot i affären, den kanske har torkat under solen i Bangladesh.

Kryddor är ju helt magiskt. Jag kan förstå varför olika kryddor har spelat stor roll i vår historia. Bandaöarna i Indonesien blev ju ett hett byte mycket beroende på muskotnöten, fram till mitten på 1800-talet var Bandaöarna det enda stället i världen där det växte muskotnöt. Portugiserna var de som koloniserade först på 1500-talet men holländarna krigade och tog makten över öarna på 1600-talet. Muskotnöten var helt enkelt skitdyr och skitdyra saker brukar ju vara attraktiva. Tänk på det när ni river ner lite muskot i potatismoset.

Kanel, kryddnejlika, kummin, svartpeppar, ingefära, saffran, kardemumma – de var alla dyrgripar och bara för överklassen. Salt var ju också något som det utkämpades krig om. Helt galet att tänka på det idag, speciellt i flingsaltets dagar liksom. Guld ovanför fläkten. (Fast de ska ju inte förvaras ovanför fläkten utan lufttätt, mörkt och svalt egentligen, men här hamnar de ovanför fläkten iaf.)

Vissa kryddor gör stor skillnad. En sådan är kanel. Det finns olika släkten av kanel och den äkta brukar kallas Ceylonkanel eftersom den kommer därifrån ursprungligen. Köper du vanlig kanel i Sverige så är det antagligen inte äkta kanel utan kassia, de ser lite olika ut och smakar väldigt olika. Vi är ju vana vid att kanel ska smaka som kassia gör, och den kryddan odlas i Kina, Vietnamn men även i Indonesien, då främst på Sumatra. Där kassian trängs med kaffe och palmolja. Det är här jag börjar känna lite obehag och tänker att jag nog gärna vill stödja ekologisk och helst fair trade-odling.

Förra året var första året som jag på allvar började köpa ekologiska kryddor. Jag gör ju inte av med vansinniga mängder, men när en ska in har jag försökt att köpa en ekologisk. Vissa är superenkla som svartpeppar och timjan som är stora här hemma. Vanliga mataffärer har ju en del. Mest från de stora märkena som Santa Maria och Kockens. I somras odlade jag ganska mycket timjan och har sparat i en burk, mycket praktiskt. Odla på balkongen är jättekul med kryddgrönt, det känns så otroligt lyxigt att gå ut och plocka sin basilika och citronmeliss. I somras när jag skulle handla plantor var jag lite sent ute och det fanns bara superkonstiga sorter kvar, den jag inte köper igen är chokladmynta.

Däremot så tänker jag att jag ska handla lite mer kryddor på min lokala hälsokost, de har ett stort sortiment och där är även en del av kryddorna Fair trade. Dessutom så finns de ofta på påse så att man kan fylla på burkarna istället för att köpa nya, det är ju en sjukt dålig grej – när man inte hittar refill till kryddor. Små burkar hela tiden. Onödigt.

Picture 24Bild lånad från Ekologiska kryddor där jag hittade måna spännande blandningar utan E-ämnen i fina burkar, en mycket bra gå-bort-present! =)

Advertisements
This entry was posted in globalt, mat, många bäckar små, miljö and tagged . Bookmark the permalink.

2 Responses to 84: Krydda eftertänksamt

  1. Ett Eko says:

    Jag tänkte på dina första rader, och jag håller med! Ibland känns det så meningslöst att försöka vara “duktigt” själv. Vad gör mina ansträngningar för nytta? Varför måste jag vara medveten och ha råd för att kunna köpa hälsosam, miljövänlig mat? Det borde som sagt lagstiftas och skattas och så vidare, för att vända hela skeppet med besprutning, gifter, billig arbetskraft osv. Inte ens mindre enheter som kommunen tar sitt ansvar. Jag blir alldeles uppgiven på en kommun som vår (som det flesta), som köper in mat jag själv aldrig skulle välja att äta, och serverar mina barn ((och dessutom äter barnen bättre av den maten, än min ekologiska nyttiga lagade-från-grunden-mat!)). Och sedan skyller de på pengar och upphandlingar – att det inte går att göra på annat sätt. Det finns kommuner som serverar svensk, närodlat och/eller ekologiskt – så det går! Men jag tror och hoppas ändå att när mina barn är stora kommer ekologiskt vara standard och oekologiskt alternativet.

    • AnnaCarin says:

      Men eller hur! Jag irriterar ig grymt på det, att det ska läggas på individen – gör rätt eller så går jorden under liksom. Ja det irriterar mig med, det där med maten på föris, min syrra har sina barn på en privat förskola/skola, är avis på maten som de ordnar. De har väl sama förutsättningar ekonomiskt som en kommunal skola??

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s