Jag skulle vilja pusha för ett jättebra initiativ som tagits i form av Matkassen. Under septeber månad startades en slags förmedling för hjälp inom Sverige. Jag har rätt dålig statistik men visst känns det som om klimatet i Sverige har hårdnat? Fas 3 och utförsäkrade människor som inte har möjlighet att köpa varken vinterskor eller mat till sina barn. Varje dag dyker det upp nya annonser men helt hjärtskärande önskemål, de som står för matkassen försöker ha koll så att ingen skor sig på dem men ärligt – de flesta av oss som inte är i behov av akut nödhjälp, vi skulle ju inte be om det heller.
Jag fick relativt nyligen för första gången gå till soc. Jag hade efter avslutad mammaledighet räknat med att jag behövde ha två månaders pengar till hyra och räkningar. Så visade det sig att jag behövde tre. Den där tredje månaden när jag hade i stort sett noll in förutom statliga bidrag, paniken. Soc gav mig en mycket liten summa, jag fick dela upp min hyra och låna av en vän. I det läget hade jag inte mailat och frågat Matkassen om hjälp, jag visste att pengar skulle komma in, men om den där månaden hade blivit ett halvår, ett år, osv. Då hade jag gråtit av glädje över något som Matkassen.
Gå med i deras facebook-grupp, man kan signa upp sig som givare ifall ett ärende i just din stad/hemkommun dyker upp. Har du barnkläder/skor du tänkt skänka till Röda korset eller dylikt så kan man ju ge det direkt istället.
Vissa frågar redan nu efter en julklapp. Det skär i mig när jag tänker på att barn i Sverige 2013, kanske inte får en enda julklapp. Det kanske låter materialistiskt men att komma till skolan varje dag i begagnade kläder och att inte kunna mäta sig med andras prylar, att inte någonsin ens komma av ön när klasskamraterna åker till Thailand, fan alltså.
Jag är en väldigt stolt person, det är svårt att be om hjälp. Men att ha varit där och vänt, och veta att det är väldigt nära dit, det har fått mig att vara så otroligt glad över vad jag har. Mitt driv, min bekantskapskrets, min familj.
365 eko 
Vilket fint initiativ, Matkassen, där vill jag vara med och hjälpa till, facebook eller inte.. Förra året gjorde jag iordning en massa julklappar till barnen i Rumänien i år vill jag försöka hjälpa någon på hemmaplan, läste om Ullaredsutmaningen!
Modigt att du delar med dig av din erfarenhet, att be om hjälp är verkligen inte lätt. Har själv varit tvungen att gå till soc en gång men det var för många år sedan innan jag fick barn. Att inte kunna ge sina barn mat så de slipper vara hungriga eller kläder så de slipper frysa måste vara fruktansvärt. Ingen borde få vara så fattig i ett så rikt land som vi lever i.
Tack för att du uppmärksammar detta, tillsammans kanske vi kan göra skillnad för de som saknar möjligheten.
Ja det har verkligen fått jätterespons, och det är ju både skärmmande att det finns ett sådant stort behov och jättefint att det finns sån otrolig vilja att faktiskt dela med sig och hjälpa till. Ullaredsutmaningen är en jättebra grej, det finns ju sånt otroligt behov av hjälp världen över men även hemmavid. Visby handelsförening hade ett samarbete med Frälsningsarmén förra året, man kunde lämna julklappar på olika affärer, min egen ekonomi var tajt och det blev inte av, förhoppningsvis finns det bättre utrymme iår. 🙂 Åh alltså jag tycker vi måste avdramatisera det hela, att vara tvungen att gå till soc är inget att skämmas över, för min del var det en bra erfarenhet så till vida att jag fick känna av hur lätt hänt det är att man missbedömer och inte får ihop det. Nu lever jag ju på studiemedel men försöker buffra ändå. Men så jäkla lätt hänt, tänk om jag inte kommer vara arbetsför hela livet? Läskig men bra erfarenhet. 🙂
Det är absolut inget att behöva skämmas för men det är inget man heller skryter om direkt. Om man inte själv suttit där är det nog svårt att föreställa sig förnedringen, inte att behöva hjälp för det är inte det jag menar utan att bli granskad och dömd. Allas besök kanske inte är sådana men det är upplevelsen och erfarenheten jag fick med mig.
Kvinnan jag fick prata med var rätt okej, men det var ju skitjobbigt ändå. Hålla på att peta i sina bankpapper. Numera kan jag känna det ibland, och hellre vilja betala med kontanter ibland. Att försvara varför man köpt si och köpt så. Nej fy.
Har gått och tänkt på detta hela dagen hur man skulle kunna hjälpa. Det är till och med så att jag funderar på att skaffa ett FB-konto! som jag envist vägrat i över sju år 🙂 för att snabbt kunna se när någon i min hemtrakt behöver hjälp. Men det gick visst att få ett mail också nu när jag reggat mig som givare. Såg att det fanns en annan liknande sida som hette En hjälpande hand (lånar ibland sambons FB konto som han var tvungen att skaffa för sitt jobb så helt FB-less är jag inte 🙂
Blir arg när jag tänker på att jag för ett år sedan ringde runt till de lokala kyrkoförsamlingarna för att höra om de kunde ta emot en massa blöjor och bebismat som jag hade över men ingen ville ta emot det. Jag hade massvis med blöjor i olika storlekar och över två kassar med ekologisk burkmat och ellas som någon säkert behövde. För visst finns det behövande även i min kommun.
Tänker på hur dyrt allting är, var på simhallen idag och det kostade 100! kronor för mig och min son, tänk då om man har flera barn, sen tillkommer kanske buss (som också kostar skjortan idag) och matsäck. Vissa kanske aldrig har råd att gå och bada! Att gå på bio då vad kostar inte det?
Kollade i somras vad ett besök på Liseberg skulle kosta med åkband, inträde och mat och det blev flera tusen kronor vilket är helt sanslöst. Så tänker jag på att flera barn som går i skolan aldrig följer med på utflykter därför att deras föräldrar inte har råd att köpa matsäck ex och har alltid tänkt att när min kille börjar skolan så ska jag se till att vi hjälper till om någon klasskamrat verkar ha det tufft men jag skulle vilja hjälpa till redan nu! Tycker att det är grymt bra med sådana initiativ som Matkassen.
Riktigt arg blir man också när politikerna i kommunen drar i julklappstödet till behövande familjer för att det inte får plats i budgeten men när de själva “behöver” en ny smartphone i jobbet så finns det pengar, eller när det ska “konferansas” och reprensenteras och åkas till Bryssel.
Åh du jag är också väldigt ambivalent till FB, förstår dig fullkomligt. Ska kolla upp En hjälpande hand. 🙂 Ja allt sånt kostar ju pengar, har man ett par tre barn så blir det ju ibland en omöjlighet. Enkla grejer som att åka och simma, eller som här där vi har ett sommarland/vattenland (Kneippbyn), det kostar typ 270 spänn att gå in. En av lokaltidningarna har en dag i slutet av augusti när de abonnerar, alla prenumeranter får lösa ut 5 biljetter för 50 kr st, vi brukar gå då, det är ju naturligtvis fullt ös där då. Så finns det grillmöjligheter så man behöver inte äta på deras restauranger. Ett superbra inititativ! En sån dag skulle Liseberg behöva.
Ja man blir superarg, Region Gotland förlustar sig nog inte så mkt, men på statlig nivå. Man förstår ju att de blir lite verklighetsfrånvarande. Reinfeldt skulle ju behöva knata runt i någon annans skor en stund.
Väldigt konstig att de inte ville ta emot dina grejer! Det verkar ju som om kyrkorna är de som förväntar sig att ta emot folk som behöver. Frälsis är nog ett bättre alternativ, de har som rutin.