Efter blott 14 dagars efterforskande och letande i jordens ohälsa så börjar jag känna mig lite missmodig. Inte undra på att människor slår ifrån sig och inte VILL tänka på det här. Jag pratade precis med en vän som sett mitt inlägg om jätteräkorna på facebook och snabbt bläddrat förbi. Jag förstår hen. Om man tänker på allt man inte kan påverka så går man ju in i en miljödepression. Miljödeprimerad, det borde stå i SAOL.
Såg en föreläsning av Al Gore på you tube. Ni hittar den här. Han pratar om att optimism går att jämföra med religion i vissa fall, och att vi behöver engagera oss globalt för att kunna vara optimistiska. Han pratar också om hur man kämpar med miljöfrågor i tre steg; lokalt, regionalt och globalt. Inget nytt i det, men det får mig ju att tänka på att jag jobbar lokalt. Lokalt räcker inte, och det var här jag hamnade i en svacka.
Jag letade egentligen efter någon video med Hans Rosling, min favoritföreläsare, men jag hittade inget specifikt om miljö. Däremot hänger ju allt ihop, man kan inte bekämpa miljöfrågorna före fattigdomsproblemen. Många miljöproblem knyts ju ihop med fattigdom. Men jag hittade den här, den är ju inte så positiv men så sann. Vi som har “sakerna” kan inte diktera vilkoren för dem som inte har det.
Mitt mål för dagen är att inte bli miljödeprimerad. I morgon får jag komma på något mer konkret.
365 eko 
Vilken bra blogg! Här kommer jag kika in ofta!!
Åh vad kul! tack! 🙂 Välkommen tillbaka!
Har en ovanligt miljödeprimerad dag då jag träffat för många på en gång som inte bryr sig ett dugg… Tack för att du bryr dig! Vi får kämpa på!
Åh så där ä rju hemskt att känna, det kommer över mig med ibland. Tack själv för att DU bryr dig! Och tack snälla för fina ord! 🙂